Serietecknaren Tommy Sundvall är tillbaka med en både bisarr och humoristisk skildring av klassamhället. Tommy debuterade 2022 med ”På äventyr i senkapitalismen” där vi får följa karaktärerna Morris, John och Hunters jakt på pengar i gig-ekonomin. ”Folkbokförd i rännstenen” är den andra delen i vad Tommy själv kallar för skitjobbstriologin. Här möter vi återigen den dysfunktionella trion, men denna gången ligger bokens övergripande tematik på arbeten som inte riktigt räknas som arbeten. Hur är det exempelvis att sälja billys-pizzor i en hemsnickrad pizzeria eller tvingas göra samhällstjänst på ett bantningsläger för barn? Med sin dråpliga berättarstil tar Tommy med oss på ett nytt äventyr i en värld av nedmonterade skyddsnät och klassklyftor.
Vi passade därför på att göra en intervju med vår kamrat Tommy för att få reda på hur han själv ser på serietecknandet som ett medium för samhällskritik?
Båda dina böcker framför en kritik av arbete i senkapitalismen. Tror du att det finns något specifikt med seriemediet som lämpar sig extra bra för att behandla politiska frågor?
Jag tycker seriemediet är väldigt demokratiskt och tillgängligt. Dels för att alla kan läsa serier, medan viljan att läsa en bok kan vara trögare för många, dels för att det kombinerar både bild och text på ett bra sätt . Sen är det också lätt att måla upp bilder och känslor. Jag brukar kunna förmedla mina karaktärers känslolägen genom hur jag ritar ögonbrynen, väldigt lätt och effektfullt.
Hur ser arbetsprocessen ut från idé till färdig serie?
Jag brukar försöka låta känsla och spontanitet styra. Jag kan få en idé i stil med ”jag ska göra en serie om elsparkcykelsladdare” (den yrkesgrupp som kallades ’voijägare’ länge). Sen arbetar jag för att nå de mål jag har satt upp och sedan låter jag mycket komma spontant. Det skapar en känsla av snabbhet, ofta kan mina serier upplevas som att jag berättar en rövarhistoria. Jag är väldigt analog av mig också, så jag ritar uteslutande på papper med linjal och tusch och undviker datorer så långt det går. Enda beröringen en dator får i det här sammanhanget är när jag ska sudda ut fel och fixa med kontraster. Sen blir ju förlaget inte så glada om jag skulle skicka en bunt papper utan de föredrar ju, av förklarliga skäl, en sammanställning digitalt.
Vi har hört att dina böcker är inspirerade av bröderna Farellys ”Dum och dummare” från 1995. Har du några fler otippade inspirationskällor?
Haha! Jag trodde det var en välbevarad hemlighet som ingen skulle få veta, sen läste jag i Aftonbladet när nya boken recenserades att det var det första skribenten tänkt på. Då kände jag att jag inte var så bra på att hålla hemligheter. Men jag tycker om den filmen av nostalgiska skäl. Det är ett grymt soundtrack som osar 90-tal och jag gillar dynamiken med dumskallar som klantar sig på löpande band. Det är nog historiebokens äldsta dynamik men den håller fortfarande. Andra inspirationskällor är verkligheten, den är så pass bisarr som den är. Arne Anka och Krille Krokodil är också inspirationskällor. Sen är Morris och John löst baserade på mig och min äldsta barndomskompis. Han är spontan, impulsiv och saknar konsekvenstänkande, medan jag är lite mer försiktig och måste övertalas i tid och otid. Men jag har valt att inte gå in för djupt på just detta för risken är att jag börjar skriva in massor av mina riktiga egenskaper och tankar och då blir Morris ganska låst som karaktär. Han ska vara som en katalysator för saker jag aldrig skulle göra och så vidare.
Som vi förstått det jobbar du just nu på den avslutande delen av skitjobbstriologin. Betyder det att du efter den kommer att lägga Morris, John och Hunter på hyllan eller tror du att de kommer att dyka upp i andra sammanhang?
Sanning med modifikation! Just nu jobbar jag på en bok om mitt jobb på bensinstation och bensinstationens historia i Sverige. Men efter det är tanken att jag ska påbörja jobbet med sista John och Morris-boken. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra efter den, det är två välarbetade karaktärer som är trygga att återvända till. Det har jag märkt framförallt nu när jag tecknar självbiografiskt vilket jag inte är det minsta trygg med. Samtidigt kan jag vara rädd för att mina serier om John och Morris ska bli som Arne Anka, samma skämt som loopas år efter år och ingenting utvecklas. Det finns en trygghet i det, men också någonting som jag tror kan förstöra väldigt mycket i det långa loppet. Jag har iallafall en tanke att tredje boken ska sluta lyckligt.
Tack Tommy för att du gav oss en spännande pratstund om hur du ser på serietecknandet som ett medium för samhällskritik.
Tommy är född 1988 och bosatt i Kramfors. Han har medverkat i Brand och Det grymma svärdet, samt gett ut fanzinen ”Paddsatan” och ”Revkrematoriet”. Du hittar ”På äventyr i senkapitalismen” och ”Folkbokförd i rännstenen” i Friprogramvarusyndikatets butik med en rabatt på tio procent vid köp av båda.